Hur många här håller nästan på att bryta ihop bara man hör ordet vikt? Det är ett ord som skapar ångest, orimliga bantningskurer och försämrar självkänslan för många (framför allt) unga kvinnor. Vi ser de pinnsmala supermodellerna och gör allt för att eftersträva deras sjuka ideal. Vi svälter oss och hamnar i depressioner som trycker ner oss till botten. Varför plågar vi våra vänner med det eviga tjatet om att vi skulle vara för tjocka? Varför låter vi andra med större kroppsbyggnad än oss själva må sämre när de får lyssna på att vi skulle vara stora? Jag är stolt över att säga att jag aldrig klagar på mig själv, aldrig seriöst. Jag älskar mig själv. Jag vill inte plåga mig till något som jag inte blir lycklig av. Jag vill må bra och njuta av livet. Jag tror att när man tvingar sig själv till något så är det svårare att hålla det, istället är det bättre att leva med mottot att få äta och göra vad man vill, till sist är inte sötsaker lika gott i längden. Men det behöver man lära sig, inte plåga sig till.