Iallafall så fick jag mig en tankeställare när jag var ute och traskade förut. Jag ska uppskatta mina ben! Min rullstolsburna mormors högsta önskan är just nu att kunna ta en promenad i den fina vårsolen. Och här sitter jag och klagar över att jag inte orkar gå. Vad är det för fjollerier kan man undra då. Så nu ska jag promenera så mycket som möjligt medan jag kan det, om inte för min egen skull-så utan för min mormors.

Ben <3