Jag hatar dessa tillfällen då allt är förvirrande och man vet inte vart man står. Hjärtan bultar för en, men man har ingenting att ge tillbaka. Det känns som att all kärlek jag har haft har sugits ut ur mig. Det känns som jag inte har någon kraft kvar att ge, jag behöver få äkta kärlek för att komma upp på banan igen. Det är helt sjukt hur mycket kärlek påverkar ens liv (nu pratar jag om "förhållande-kärleken"). En kille som man verkligen älskar med hela sitt hjärta kan ge så sjukt mycket energi! Ibland undrar jag vad som egentligen händer när man blir kär, hjärnan hoppar ur balans och man får bara ur sig helt knäppa saker att säga.

Singellivet är det bästa som finns när man festar och när man bara vill leka med killar och dem är med i spelet. Men det finns faktiskt inget värre än de ensamma nätterna i veckorna när man behöver någon som ligger bredvid och håller om en, det är oslagbart. Från att ha varit i ett förhållande i ett och ett halvt år till att bli singel är en riktigt stor förändring, jag är helt ovan i detta liv, hur gör man för att klara av vardagen?