Gårdagen började som en helt vanlig dag. Jag och baby skulle ta en dusch. Allt var som vanligt, shampoo, intvålning, balsam. Tänkte precis skölja ur balsamet, men beslöt efter några sekunders väntetid att jag skulle låta det vara kvar en stund till. Vänder blicken åt andra hållet och då! Känner paniken pulsera enda från tårna och upp till tinningen. NEEEEEEEEEJ, MIN KÄRA KLOCKA!!!!! Med gråten i halsen tittar jag närmare på urtavlan och får ett stort jävla lyckorus som fyller hela min kropp, DEN FUNKAR! I tjugo minuters kämpande för sitt liv i det stekheta vattnet så stod min kära vän ut. Jag tackar gud för att jag får uppleva sånna stunder.